Det känns som jag snurrar längre och längre ner.
Fem muffins, 200g choklad, 2 bananer och 2l glass. Det får inte plats i min mage. Det fick inte plats heller. Trycker man ner det ändå kommer det till slut att göra väldigt ont. Sen kommer det upp av sig självt. Om ni inte visste det.
Idag vaknade jag och tänkte att allt skulle gå bättre. Sen vågade jag inte äta frukost. Köpte en sallad till lunch. Tänkte att det var bra. Skulle inte träna.
Ska precis åka iväg. Får för mig att ta en kaka. Som blir massa kakor, som blir massa choklad och även massa glass. Så står jag där igen. Lutad över toalettstolen med tandborsten nere i halsen. 20 minuter senare är jag på gymmet och lyfter skrot så hjärtat skenar och svetten lackar.
Ser en sliten tjej i spegeln. Sliten och på väg att förlora greppet om verkligheten. Alla muskler försvinner och jag täcks av ett mjukt lager äckligt fett ??
Kvällen kommer och jag är lugn.. Kompisarna är här å vi äter lite muffins. Sen går dem hem tidig för att jag ska få vila och bli bra igen. Så snälla och omtänksamma är dem om mig. Tar hand om.
Så fort dem gått har jag dukat upp en bricka med ovanstående saker. (Några muffins redan i magen dock). Sitter i soffan och äter tills det inte får plats.
River runt i halsen ännu en gång. Den är som ett blåmärke nu.
Vem är jag och vad håller jag på med?
Det gör ont att du har det såhär, och jag känner igen mig alldeles för väl i stora delar av det du skriver om i det här inlägget. Hoppas du får må bättre snart, kramar.
